Kommunikation via ombud #2

Del 2 i min histora med styrelsen i Brf Söderbysjön

I slutet av mars 2017 fick min mor (ägaren till lägenheten jag hyr i andra hand) ett rekomenderat brev från Jurist på Riksbyggen. Tyvärr finns detta brev inte kvar men det innehöll upplysning om att styrelsen hade fått kännedom om att jag hyrde i andra hand utan att ha anmält detta samt att jag förvarade matvaror i källarförråd. I brevet uppmanades min mor att genast vidta rättelse med upplysning/hot om att hon annars kunde förlora nyttjanderätten till lägenheten. I brevet påmindes också om min tidigare elstöld samt om det olämpliga beteendet att dra elsladd över gården, alltså det som ingen då det pågick, 8 månader tidigare sa till om men alltså ”noterade”.

Vid denna tidpunkt hade jag gått i den så kallade väggen jag var påväg in i då allting startade med elsladden, och hamnat i en djup kris/ utmattningsdepression. Jag bad därför min syster om hjälp att tillsammans med vår mor ordna en ansökan. Omständigheterna då jag började bo mer regelbundet i lägenheten och att den tillhörde min egen mor gjorde att vi inte tänkt på detta med att det skulle ansökas om tillstånd för.

Maten, det andra felet som skulle rättas till, bestod av linser och ris och kryddor jag fått över från min foodtruck förpackade i kraftiga platpåsar som jag förvarade i plastbackar. Då jag väl nåtts av informationen (via den som upptäckt felet-styreslen-juristen-min mor) var den borta från källaren inom 30 minuter.

Fokus på lösning eller bestraffning hot?

Text från juristens mail. Kanske en metod värd att prövas även mellan styrelsen och boende…

Agerade styreslen på något vis felaktigt i detta? Nej, inte formellt men knappast optimalt om man var bara var intresserad av att så enkelt som möjligt i samförstånd lösa det man såg som problem.

Maten i källaren. Ett mail, ett samtal, en lapp i min brevlåda, på dörren till mitt förråd eller varför inte en personlig ”konfrontation” hade löst detta utan att blanda in varken jurist eller min gamla mor i Lund.

Har fortfarande lite mat kvar men nu regelmässigt förvarat i skafferiet

Reglerna om skyldighet att anmäla/ansöka om andrahandsuthyrning är till för att föreningen skall veta och har lite koll på vem som nyttjar en lägenhet, vilket, särskilt i en stor förening som denna är svårt att annars veta. Att föreninges styrelse inte visste att jag bodde i lägenheten är dock knappast något man kan och inte heller har hävdat. Min gissning är att man visste det redan innan min elstöld och om inte annat så såg de ju vilken lägenhet sladden över gården kom ifrån…. Alltså visste de och kunde löst även detta med ett mail, samtal, lapp i brevlådan men anlitade jurist och först 8 månader senare…..

Min situation och några frågor

Som jag nämnt ovan så hade mitt liv vid denna tidpunkt kraschat ganska rejält och jag hamnat i en djup depression. Alla som själva upplevt detta vet att man då har en tendens att isolera sig, uppleva omvärlden som fientlig, känna sig maktlös, osynlig och uppgiven, även om man inte blir behandlad så. Att då bli behandlad på just detta vis, med hot och via ombud, hot som t o m avser ens möjlighet att bo kvar i sitt eget hem, gör knappast saken lättare…. 

Vaffö gör di på detta vis?

• Varför delger man inte sina synpunkter direkt till mig utan via jurist?
• Varför väntade man med att framföra sina synpunkter på det jag gjort fel? 

Mina (konspiratoriska?) svar/tolkning

Min (konspiratoriska?) tolkning av detta är att man (någon/några i styrelsen) varit mer intresserade av att hota, straffa, skrämma, baktala, isolera och, att på sikt, bygga upp ett ”case” mot mig nog för att så småningom kunna motivera en ”vräkning” av med mig, 

Detta är givetvis omöjligt att bevisa men det agerande jag ser  i detta och i mycket annat är klassiska härskartekninker som vissa typer av människor använder för att manipulera och bevaka sin egen maktställning/självbil i en grupp. Vartefter jag berättat mer av min historia, saker jag hört från andra, brev från ytterligare inblandning av jurist, styreslens egna mailsvar och reaktioner jag fått från deras mer eller mindre öppet aggresiva respektive mer sofistikerade försvarare kommer detta att bli än tydligare.

Nä, tyvärr …. Jag har inget att dölja, trivs med många av mina grannar och ämnar slåss för min möjlighet att bo kvar.

Mina argaste, tidigare för mig helt okända fiender som redan börjat ge sig tillkänna kommer säkert att bli ännu argare. Andra kommer att bli illa berörda, upprörda, förvirrade, oroliga…. men förhoppningsvis kommer jag att över tid kunna visa detta så tydligt så att de som ändå anar/känner att något är väldigt fel men inte vill/orkar se problemen inser att det är dags att, åtminstone erkänna att de finns och öppet börja tala om dem. Når vi så långt tror jag vi når hela vägen, denna typ av beteenden är mycket känsliga för öppen exponering, något som redan blivit uppenbart då jag bara så mycket som skämtat om styrelsens oförvitlighet och än mer då jag börjat dela.

Facebookgrupp ”Söderbysjön Ocensurerat”