”Rollbyte” Brf 6

Detta är min berättelse av hur en person i en situation uppträdde i sin roll som ordförande, något hon själv var väldigt tydlig med att det hela handlade om.

Detta skedde en måndagsförmiddag i September, efter att jag fått beskedet att jag inte lägre fick bo kvar. Jag satt ute på gården och drack kaffe när Ordförande och den ”bistre äldre herren”, de två med vilket hela historien började för 2½ år sedan, dök upp på gården för någon slags inspektionsrunda. De låtsades givevis inte om mig och jag hade, av naturliga skäl (?) svårt att bara gå fram men kände att jag ändå inte ville låta dem komma undan utan att få någon slags kontakt. Jag tog då upp telefonen och tog, från långt håll men helt synligt ett par bilder på dem, inte det bästa sättet måhända men det hela kändes absurt och jag var i underläge. Hursomhelst så fick det i alla fall resultat. Ordföranden kom stormande emot mig över gatan och krävde att jag skulle radera bilderna. Jag hade ingen rätt att ta bilder på henne, det var ”förföljelse o trackasseri”. Mycket drama, nu var hon, som i över två år nyttjat sin maktposition för att isolera, baktala och hota mig, plötsligt det stackars offret och jag förövaren…. ”Du skrämmer mig”, ”Jag tycker du är obehaglig”, ”Jag känner mig hotad av dig”, ”Jag vet inte vem du är och va du kan göra” o s v….. Helt absurt och, precis som förra gången, med den ”äldre herren” och nu också hennes eget kanske 2-åriga barn….. som enda vittne.

För att förstå vad som skedde läs gärna min artikel om Projektiv Identifikation https://healcptsd.com/projektiv-identifikation/

Hon drog fram sin egen telefon och hotade med att hon genast skulle ringa Polisen. Det borde jag kanske låtit henne göra….. men jag var inte opåverkad av attacken och försökte lite lamt ”Vadå bilder?… ” Jag är dock dålig på att ljuga och lyckdes inte stå på mig utan raderade dem men försökte därefter få till något som liknade ett samtal. Det var givetvis omöjligt….De hade ju inte gjort något fel och hon hade minsann en enig styresle på 10 personer bakom sig i allt hon företagit sig. Att inte alls kommunicera de sk störningarne med mig utan endast via extern jurist var så de alltid gjort i förenigen och när jag sa att jag hade en mer mänskligt och personlig relation med skattemyndigheten än med föreningens styrelse så var hennes svar ”vi är ingen myndighet”……..

Helt absurt men samtidigt så står hon ju där på gatan och i princip skriker ut sanningen…. Jag måste bort från föreningen eftersom hon är rädd för mig. Det handlar alltså inte om föreningen och inte ens om mig utan om något som pågår i henne.